Vi är i mål!
För precis en vecka sedan började jag blöda igen, mer den här gången och vi blev skickade ner på förlossningen... igen. Hela natten gjordes det tester, jag hade sammandragningar och fick en spruta för det.
På Onsdag morgon, den 25 Maj, kom doktorn in och tyckte att katt- och råttaleken fick vara över. Att vi inte skulle vänta på fler blödningar eller att det blev farligt på riktigt. Nu skulle vi träffa de små. Jag blev lycklig!! Äntligen och det skulle ske samma dag. Det var bara en annan mamma som skulle snittas den dagen så väntan skulle inte bli lång.
Vi började ringa runt och meddela alla som ville veta och bara en kort stund senare var jag på operationsbordet. Maken satt vid huvudändan med I-phone i högsta hugg för att filma spektaklet. Från det att vår doktor satte skalpellen i min mage tills första bebben var ute tog det 4 minuter. Kl 10:22 Onsdagen den 25 maj såg min första lilla älskling dagens ljus. 1700g och 41cm lång upphävde den lilla varelsen ett litet pip. Nästa ljuvliga uppenbarelse kom 10:25 och vägde 2000g utsträckt på 42cm.
De skrek (pep), sprattlade och var helt perfekta. Jag fick se dem, pussa deras kladdiga små huvuden innan de bars ut och maken följde med dem. Själv fick jag snällt ligga kvar medan doktorn tråcklade ihop mig.
Under tiden spelades "A lalalalalong" med "Inner Circle"...
Mina barn är friska, vackra men små. De kan andas själva vid det här laget och äter som små matvrak men vissa mål måste de sondmatas. De övervakas av sköterskor dygnet runt men älskar att ligga på mamma och pappas bröst.
Vi är lyckliga och trötta!!
Jag är oändligt tacksam för mina fina bebisar men också för allt stöd, alla som brytt sig, som kollat bloggen troget medan jag legat utslagen. Vi är i mål nu!!
Vi är där vi vill vara och förundras över hur många som gläds med oss. TACK!
Vi är i mål!!!
Den närmaste tiden kan ni förvänta er att bli överösta med bebisbilder av skiftande kvalité. Nu är Julia, Alias Lilla My, mamma!
Åh, som jag har väntat på att du skulle uppdatera! Trodde ett tag det värsta, men förstår att det är annat som tar tid just nu! Ett jättegrattis till de nya familjemedlemmarna. Hoppas det går bra med dem nu med!!
Sofia
Åh, så underbart att höra! Härligt!! Jag blir tårögd av lycka när jag ser dina fina bebisar. Stort och varmt grattis till dig och din familj!
Matilda
Mys! Det var så härligt att få träffa er och se att ni, alla fyra, mådde bra! Längtar tills jag får träffa dem nästa gång. Eller ja-a, er med för den delen ;)
Grattis än en gång och massa kramar!
Matilda
PS: Älskar att plutten (kan redan nu inte skilja dem åt) längst ner ger kameran ett litet nöjt leende. :)
Elin
Åh grattis, vad skönt att allt gick bra!
Njut nu av er nya familj, och se till att känna efter vad ni vill och orkar :)
Sofie
Trots att jag har fått dagliga uppdateringar om ert och bäbisarnas mående, så har jag oxå varit in på din blogg typ 10 gånger/dag och hoppats på uppdatering och bilder... Äntligen! De är ju bara för fina, så perfekta, de två små! (stolt bonus-moster) :-) Hoppas jag får träffa er alla snart igen! Kraaam til hela din Familj!
Regina
Stort grattis och lycka till med allting!
Bella
Men så underbart för er. Och grattis till era välskapta killar. Du har gjort ett häst jobb dom här månaderna och jag hoppas verkligen att ni får komma hem såfort som möjligt. Sköt om er och njut njut av dom små trollen =)
Stor kram till er båda eller ska man säga nu alla fyra =)
mormor & moster
Nu har vi sett bilderna! HURRA!!! Vilka gulliga pyren! Vi kommer snart och hälsar på!! Kramar till er alla!
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan
Men åh jag ryser å vill nästan gråta en liten skvätt. G R A T T I S ! ! !
Agnes
Grattis till er alla! Vad skönt att ni äntligen fått träffa de små underverken =) Kram från Matildas lillasyster!
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan
Var tvungen att läsa en gång till. Tänk att ni verkligen äri mål.
Men hur mår du nu?
Julia
Nina: Jag mår bra... Men lyckan är uppblandad med en viss oro. Sedan känner jag sorg över att graviditeten blev ett sådant trauma att jag knappt klarar av att tänka tillbaka utan att grina litervis. Johodå, hormon-monster har man blivit. MEN jag kan äta utan att kräkas, gå på toan själv och sova utan starka värktabletter vilket gör att jag känner mig pånyttfödd, piggare och gladare än på nio månader :) Äntligen kan jag/vi börja den här delen av livet. Det känns som att det var på tiden! puss på dig!
Malin