Man måste inte lida i tysthet....

Tillbaka igen. Många sjukhusbesök och vistelser senare längtade jag
efter er, älskade, läsare och outtröttliga uppmuntrare! Tillsammans
med familj och make utgör ni en anledning att gå upp på morgonen.

Kika gärna på de senaste dagarnas kommentarer så förstår ni vad jag menar.
Aldrig har en människa fått så mycket uppmuntran, empati och förstående, som
jag fått av er. Ni är sannerligen fantastiska!! Det hjälper oxå att fatta att man inte
är ensam och unik utan ni är många som vet vad jag pratar om och lidit er igenom
graviditeter. Man måste inte vara strålande glad och lida i tysthet. Man FÅR tycka
att det är jobbigt, även om man önskat sig barn mer än allt annat i världen.

Det ena tar ju liksom inte ut det andra! Det har ni lärt mig denna vecka! TACK!


mormor

Älskade barnbarn jag har ju bara två tummar och dom håller jag övertygad att detta ska ta slut ett gott slut blir det hälsning mormor.



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?