Promenad med pappan
Jag har gjort ärlighet till en poäng här på bloggen men har själv inte kunnat följa den devisen den senaste tiden. När man äntligen blivit gravid så MÅSTE man ju vara sprudlande glad och fridfullt tillfreds. Något annat är svårt för omgivning och en själv att hantera. Men om man räknar på det så är en negativ reaktion rätt logisk.
4 år av barnlöshet + 2 år av IVF-beh + graviditeten som gud glömde
= Panikångest, skuldkännslor och brist på kontroll
Det är som om min kropp inte vet hur den ska hantera en tvillingraviditet utan bara reagerar. Fysiska krämpor startar en nedåtgående spiral som slutar med ångest och panikkänslor. Jag börjar bli rädd för min storlek. Att jag ska bli så stor att jag blir orörlig och därmed ansättas av fler krämpor. Som tur är har jag inga negativa känslor kring födsel och bebisar. Jag vill att de ska komma ut så jag får veta vilka de är. Jag längtar tills vi är en tvåbarnsfamilj.
Min ångest är rätt kraftig och påträngande. Jag har medicin mot den men i.o.m. graviditeten så har vi valt ofarliga, men inte lika potenta, piller. Den hjälp jag får via medicinering är alltså begränsad och andra strategier måste till. Jag jobbar med min andning, med mindfullness och med motion. Men det är svårt att komma sig ut på promenader när det är -25 C och man egentligen vill lägga sig ned och självdö. I denna situation skattar jag mig lycklig att jag har en mamma som är psykolog. När hon förstod hur dåligt jag mådde började hon ringa runt och mobilisera mitt skyddsnät. Plötsligt ringer folk och undrar om jag vill vara promenadsällskap. Sedan går vi på korta och långsamma promenader, eftersom jag inte orkar mer än en halvtimme i mycket lugn takt.
Idag har jag morgonpromenerat med maken och lunchpromenerat med pappa. (SOM jag tycker om min pappa! ) Idag har vi, tillsammans, lyckats vända den dåliga spiralen. Paniken och kroppen håller sig lugna. Dessutom får man kvalitetstid med den snälla fadern på köpet. Kanske kan jag med dessa strategier klara de närmaste månaderna!! Jag har hopp.
4 år av barnlöshet + 2 år av IVF-beh + graviditeten som gud glömde
= Panikångest, skuldkännslor och brist på kontroll
Det är som om min kropp inte vet hur den ska hantera en tvillingraviditet utan bara reagerar. Fysiska krämpor startar en nedåtgående spiral som slutar med ångest och panikkänslor. Jag börjar bli rädd för min storlek. Att jag ska bli så stor att jag blir orörlig och därmed ansättas av fler krämpor. Som tur är har jag inga negativa känslor kring födsel och bebisar. Jag vill att de ska komma ut så jag får veta vilka de är. Jag längtar tills vi är en tvåbarnsfamilj.
Min ångest är rätt kraftig och påträngande. Jag har medicin mot den men i.o.m. graviditeten så har vi valt ofarliga, men inte lika potenta, piller. Den hjälp jag får via medicinering är alltså begränsad och andra strategier måste till. Jag jobbar med min andning, med mindfullness och med motion. Men det är svårt att komma sig ut på promenader när det är -25 C och man egentligen vill lägga sig ned och självdö. I denna situation skattar jag mig lycklig att jag har en mamma som är psykolog. När hon förstod hur dåligt jag mådde började hon ringa runt och mobilisera mitt skyddsnät. Plötsligt ringer folk och undrar om jag vill vara promenadsällskap. Sedan går vi på korta och långsamma promenader, eftersom jag inte orkar mer än en halvtimme i mycket lugn takt.
Idag har jag morgonpromenerat med maken och lunchpromenerat med pappa. (SOM jag tycker om min pappa! ) Idag har vi, tillsammans, lyckats vända den dåliga spiralen. Paniken och kroppen håller sig lugna. Dessutom får man kvalitetstid med den snälla fadern på köpet. Kanske kan jag med dessa strategier klara de närmaste månaderna!! Jag har hopp.
Jag tänker mkt på dig Julia!
Hoppas tiden fram till förlossning går fort och att du känna lägga allt det här jobbiga bakom dig sen.
Det måste vara fruktansvärt att behöva må så dåligt, och vet aatt det ska pågå så länge. INte konstigt att man blir nedstämd och mer därtill.
Skickar en stor kram från ett fruset Gotland.
Nina Ruthström - laddar inför uppropet på lördag'