Förbannade lathet!!
När maken är på någon kvällsaktivitet brukar jag passa på å göra sådant som jag vet att han stör sig på eller ogillar. Det kan vara allt ifrån att blogga med mjöliga händer till att slänga äppelskal i vasken.
Jag gör sådant när han är hemma också men försöker ändå hålla tillbaka. De gånger jag blir påkommen och kallad slarvmajja brukar jag replikera med att räcka ut tungan å säga "Han som sa de´han va´de!" (moget?) sedan fortsätter vi gnabbas kärleksfullt och det brukar sluta med att maken utbrister, teatraliskt "GIV MIG STYRKA!" varpå jag hojtar "Nää, giv mig!" varpå vi pussas och kramas.
Ett, på det hela taget, bra system.
Men nu är katt-maken borta på kuligheter och rått-frun dansar på bordet.
Det jag ALLTID gör ,när han är borta, är att slarva med maten. Det är maken som tycker matlagning är kul medan jag fasar för den eviga frågan "Vad ska vi äta idag?" Det är ju såå tråkigt att planera och laga mat. Äter den gör jag gärna men matlagning känns ofta som ett onödigt ont.
Så fort maken försvinner börjar jag genast och målmedvetet slarva.
Jag njuter av att äta när och om jag blir hungrig och bara ta kvällen som den kommer.
Ikväll bet mig den strategin i röven!
Jag gick runt och var mätt, mätt, mätt... och plötsligt HUNGRIG!!!!!!
Å inte på vad som helst ska ni tro utan på specifikt GRÖNSAKSSOPPA!! En sån där varm, god soppa med stora bitar av morot och potatis simmande i en kryddstark tomatbuljong. Gärna med linser och kikärter i. Inget annat än denna soppa ville jag ha och jag ville ha den pronto!!
Nu sitter jag här och längtar efter att soppan ska puttra färdigt så jag kan sluka den tillsammans med knäckemackor!! Förbannad vare min lathet!!
Jag gör sådant när han är hemma också men försöker ändå hålla tillbaka. De gånger jag blir påkommen och kallad slarvmajja brukar jag replikera med att räcka ut tungan å säga "Han som sa de´han va´de!" (moget?) sedan fortsätter vi gnabbas kärleksfullt och det brukar sluta med att maken utbrister, teatraliskt "GIV MIG STYRKA!" varpå jag hojtar "Nää, giv mig!" varpå vi pussas och kramas.
Ett, på det hela taget, bra system.
Men nu är katt-maken borta på kuligheter och rått-frun dansar på bordet.
Det jag ALLTID gör ,när han är borta, är att slarva med maten. Det är maken som tycker matlagning är kul medan jag fasar för den eviga frågan "Vad ska vi äta idag?" Det är ju såå tråkigt att planera och laga mat. Äter den gör jag gärna men matlagning känns ofta som ett onödigt ont.
Så fort maken försvinner börjar jag genast och målmedvetet slarva.
Jag njuter av att äta när och om jag blir hungrig och bara ta kvällen som den kommer.
Ikväll bet mig den strategin i röven!
Jag gick runt och var mätt, mätt, mätt... och plötsligt HUNGRIG!!!!!!
Å inte på vad som helst ska ni tro utan på specifikt GRÖNSAKSSOPPA!! En sån där varm, god soppa med stora bitar av morot och potatis simmande i en kryddstark tomatbuljong. Gärna med linser och kikärter i. Inget annat än denna soppa ville jag ha och jag ville ha den pronto!!
Nu sitter jag här och längtar efter att soppan ska puttra färdigt så jag kan sluka den tillsammans med knäckemackor!! Förbannad vare min lathet!!
