Nästa äventyr
För en vecka sedan pratade jag med mamma om Ivf-behandlingen och den svåra
tiden innan man vet om det fungerat. Jag har ju slutat hoppas för så länge sedan
att jag knappt mins hur det kändes att hoppas. Min mamma påpekade att man måste
påminna sig om att människor gör IVF-behandlingar för att det fungerar. Det är ingen
"skoj- trams-slams-vetenskap" utan något som över tid fungerar för väldigt många.
Folk utsätter sig för IVF-behandlingarnas smärtor för att det fungerar!
Man kan lätt glömma den sanningen och få för sig att just jag är undantaget. IVF
fungerar, av okänd anledning, inte på mig. Hon är klok min mamma. Ibland kan statistik
och siffror föra hopp med sig.
Så sitter jag då här. Glad, skräckslagen och HOPPFULL.
Med ett litet embryo i magen som klamrat sig fast mot alla odds.
En liten hjältinna/hjälte som borrat in sig i mig.
Känslan är tvådelad. En överväldigande känsla av utelämnad skräck tillsammans med känslan av att vara URSTARK, lugn och förtröstansfull. Vi måste få tro på det här. Vi kan inte tänka att det inte går vägen, på allt som kan gå fel. Vi måste våga planera, glädjas och tro på vår lycka.
Det finns ingen anledning att hålla på nyheten. Ni har ju följt mig genom tårar, blod och besvikelser. Jag har ju varit öppen med vår kamp så länge.
Vill ni följa med på ännu ett äventyr??
tiden innan man vet om det fungerat. Jag har ju slutat hoppas för så länge sedan
att jag knappt mins hur det kändes att hoppas. Min mamma påpekade att man måste
påminna sig om att människor gör IVF-behandlingar för att det fungerar. Det är ingen
"skoj- trams-slams-vetenskap" utan något som över tid fungerar för väldigt många.
Folk utsätter sig för IVF-behandlingarnas smärtor för att det fungerar!
Man kan lätt glömma den sanningen och få för sig att just jag är undantaget. IVF
fungerar, av okänd anledning, inte på mig. Hon är klok min mamma. Ibland kan statistik
och siffror föra hopp med sig.
Så sitter jag då här. Glad, skräckslagen och HOPPFULL.
Med ett litet embryo i magen som klamrat sig fast mot alla odds.
En liten hjältinna/hjälte som borrat in sig i mig.
Känslan är tvådelad. En överväldigande känsla av utelämnad skräck tillsammans med känslan av att vara URSTARK, lugn och förtröstansfull. Vi måste få tro på det här. Vi kan inte tänka att det inte går vägen, på allt som kan gå fel. Vi måste våga planera, glädjas och tro på vår lycka.
Det finns ingen anledning att hålla på nyheten. Ni har ju följt mig genom tårar, blod och besvikelser. Jag har ju varit öppen med vår kamp så länge.
Vill ni följa med på ännu ett äventyr??
SJÄLvklArt
Jenny Andersson,
Självklart julia. Så roligt
moster
GRATTIS!!
Man blir liksom helt utan ord. Så underbart härligt! Jag kommer att dränka er i bebiskläder, vänta bara!
Alex
JAAAAAA Julia, vi vill och tänker följa med på nästa äventyr. På nära håll och med massor av kärlek!
Jenny Andersson,
Jag är så glad för eran skull.
Helene
har följt dig ett tag å vill gärna fortsätta!
Matilda
Självklart, både via bloggen och IRL! Gud vad underbart detta är, är fortfarande överlycklig sedan lördags! :)
Nina