1. Vi kan inte föra ett samtal utan att referera till hunden, dess matvanor, snarkningar, bajs-vanor (tider,storlek,platts,konsistens,vikt), konstiga ticks, vikt, vad hunden gjorde igår, vad hunden gjorde i förrgår, vad hunden gjorde i förr-förrgår, när han/hon kräktes senast, vad hans kennelnamn var, vad hans syskon heter, vad alla hans leksaker kostar, om han har tuggat sönder något idag, igår, i förrgår och vad det i såfall kostade....
"The list goes on people!"


2. Vi prackar på familj, vänner, bekanta, bekantas bekanta, bekantas släkt, arbetskamrater, arbetskamraters
släkt, "random"-människor på stan, tanten i kassan på Obs, killen i busskön, bilder på vårt lilla underverk!
...och för de som på något sätt lyckas undvika dessa bilder läggs de upp som världsnyheter på bloggar (skyldig), facebook, youtube mm.

3. Vi pratar med hunden med bebis-röst!

4. Vi pratar med människor med bebis-röst (glömmer liksom att ställa om)!

5. Vi säger "Ingen fara, han vill bara hälsa" alt. "Ingen fara, hon är bara glad" alt.
"Ingen fara, han biter sällan", till okända människor när vår
dreglande best till hund dundrar fram emot dem som en mindre stridsvagn!


Kärlek och harmoni!

Dreglande best med svart bälte i snöklumps-tuggning!