Kärlek och harmoni till er som bryr er!!

Jag har hållit mig från ämnena feminism, genus och jämställdhet några veckor.
Men tankarna har malt mer än vanligt och jag inser att jag är inne i en kris.
Kalla det en livskris, sorgearbete eller hysteri och kvinnligt kännslo-trams - jag bryr mig inte!!
Sedan tanken på barn blivit mer påtaglig så har det utkristalliserats några "sanningar":

1./ Eftersom jag oxå är en produkt av det samhälle jag
lever i kommer jag aldrig att kunna vara 100%
konsekvent när det kommer till genusfrågan och
hur jag bemöter mina barn. Jag kommer att försöka
tills jag blir blå i ansiktet, och lite till, men jag
kommer att komma till korta någon gång och den
vetskapen gör mig frustrerad!!

2./ Det jag lyckas åstadkomma kommer ett samhället att
rasera... Mina barn kommer inte att bli behandlade
som individer utan utifrån om de har snopp eller inte.
Det sjuka är att det enda som skiljer små barn åt är
just huruvida de har snippa eller snopp. Ändå läggs
såå mkt krut på att behandla dem som kvinnor eller
män. På några millisekunder kommer mina barn att
få klart för sig att de hör till ett visst kön och börja
agera som det förväntas av dem. Dvs tjejer ska vara
söta i första hand och killar tuffa. Jag vill att mina barn
ska få vara just barn så länge som möjligt...

3./ Jag kommer troligtvis aldrig att få se ett jämställt
samhälle... Framstegen går för långsamt. HerreGud,
vi har fortfarande, 2010, ett stort lönegap! Männen
enormt överrepresenterade när det kommer till våld
och kvinnor uppfostras att vara omhändertagande medan
våra män är skrämmande dåliga på att sätta ord på
sina känslor!!... och folk (män) bryr sig inte...
(OBS! Jag vet att ni är många män och kvinnor där ute
som bryr er, men vi är uppenbarligen inte tillräckligt
många för att åstadkomma förändring i en rimlig takt.)

4./ Många vill inte ha en förändring!! Många kommenterar:
"Men herre gud, vad är det för fel på att låta män vara
män och kvinnor kvinnor?"

Därför att kvinnor har sämre förutsättningar för att
de är just kvinnor!!... och när det kommer till barn så
ska man komma ihåg att de faktiskt inte är män
och kvinnor, utan barn!! Hur många kvinnliga forskare,
chefer och uppfinnare går världen miste om för att vi
bara uppmuntrar "kvinnliga" egenskaper hos barn m.
snippa?? Och hur mycket går inte männen miste om
för att man bara uppmuntrar "manliga" egenskaper
hos barn med snopp??

Allt detta är som ett varigt sår som aldrig vill läka. Jag bär så mkt frustration inom mig och det som är värst är att det finns så mkt människor som inte bryr sig!!

Kärlek och harmoni (till er som bryr er!)


nina

Jag förstår din frustratione - herregudrun så jag förstår den. Jag känner den själv ofta och åter igen.



Men just idag känner jag mig jättepositiv för jag läste just om fantastiske Fredrik 13 år:



http://www.unt.se/startsidan/han-vill-att-lego-far-en-varning-902662-default.aspx



URL: http://ninaruthstom.blogg.se/


Sofie

Såg nyss slutet av en intressant föreläsning i Kunskapskanalen. Handlade om Genusfrågor inom skolan. Missade tyvärr det mesta men föreläsaren sa klart och tydligt att Tjejerna i skolan känner att de har krav på sig att se bra ut, ha bra betyg samt vara tysta och lugna. Killarna kände krav på sig att vara coola och "macho"... Alltså precis det "vi" (samhället) bankar in i dem från när de föds. Helt klart måste det ske en förändring!



URL: http://sofiesilwer.blogg.se/





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?