Lyckan över att "slangduschens" era är över...

Tralla lalalala lalala!!! (Trallas till melodin av Queen-låten "Don´t stop me now")
Mannen i mitt liv har återigen räddat mig från ruinens brant (eller om ni läst tidigare inlägg "Urinens" brant!).
Han har ridit in på sin vita häst (en metafor för vår gamla vita pasat) och lokaliserat problemet (en dusch utan handtag som möjligen skulle duga till att vattna lägenhetens krukväxter men inte till att duscha ett balsam ur håret!).
Han har räddat mig undan den slingrande anacondan (en metafor för slang-stumpen vi duschat med i några dagar)  och återfört lyckan till mitt liv (eller åtminstone den personliga hygienen). Kort och gott: Han är mannen i mitt liv!

Det kan tyckas att jag ojjar mig över små bagateller, för att sedan upphöjja räddaren i nöden till skyarna. Men då har ni missat poängen. Som delvis handlar om min riddare i skinande rustning, men mest om strapatserna med
"duschslangs-anacondan" och vådan av brottas med detta monster...

Livet blir oxå lite mer trevligt om man, mellan urinstrålarna från ödet, kan uppskatta ett enkelt duschhandtag och bäraren av denna gåva!

Kärlek och harmoni!!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?