Hämdbegär, illvillighet och almänn skadeglädje...
Ämnet för dagen är ett ämne jag och vissa vänner till mig fördjupar oss i ofta och gärna...
"Om jag vill vara riktigt djävlig med någon, vilket är det bästa sättet?"
Premisserna är lite olika i olika senarior, vissa sätt läggs på hyllan p.g.a. risk för upptäckt,
vissa p.g.a. fara för den egna hälsan och vissa för att de helt enkelt är jätte-olagliga. Men gruppen kan nicka gillande till ett olagligt förslag om det är tillräckligt fantasifullt. Likaså kan ett förslag få gruppens gillande om det har hög risk för upptäckt men har den poesi vi vill uppnå eller det mått av rättvisa vi tycker oss vara berättigade till.
Vandalism är vanligt förekommande liksom underfundiga hot och förnedring i allmännhet när vi smider planer mot dem som förorättat oss...
Många är förslagen på kroppsvätskor som ska frysas in och stoppas i brevinkast, poetiska är könsorden vi ska rista in i folks bilar och massiv är förstörelsen av egendom sam liv och lem.... Speciellt LEM, det manliga könsorganet ligger nämligen ofta risigt till när det pratas om att vålla kroppskada.
Man behöver egentligen inte ha förolämpat oss personligen (inte nödvändigtvis). Senast planerade vi en försmädlig attack på den som komponerar skyltarna på en lokal butik. Han straffas alltså i stort sett uteslutande för att han särskriver :)
Ett annat skäl till en (FIKTIV) hämndaktion är vansinnigt fula trädgårdsprydnader eller tapiga svar från butiksanställda i vår stad.
Andra vanliga måltavlor är extremt långsamma servitriser, rolatorkörande pensionärer och spottande gubbar (ni vet av typpen som dran in snor, harklar sig som en gammal traktor och spottar sega loskor på våra vackra vägar).
Ni kanske tycker att det är tur att våra planer inte sätts i verket och att premisserna på vilka våra måltavlor blir dömda är dåligt underbygda?? Då ska jag tala om för er att ni tycker helt rätt! Detta blir för oss en ventil genom vilken våra onda planer sipprar ut i etern och förblir just det... planer. Annars skulle kanske flera av oss göra en Michael Douglas och gå lös på oskylldiga medtrafikanter och snabbmatspersonal. Istället smider vi diaboliska planer utan tanke på att sätta dem i verket....
Eller ;)
Kärlek och harmoni!
"Om jag vill vara riktigt djävlig med någon, vilket är det bästa sättet?"
Premisserna är lite olika i olika senarior, vissa sätt läggs på hyllan p.g.a. risk för upptäckt,
vissa p.g.a. fara för den egna hälsan och vissa för att de helt enkelt är jätte-olagliga. Men gruppen kan nicka gillande till ett olagligt förslag om det är tillräckligt fantasifullt. Likaså kan ett förslag få gruppens gillande om det har hög risk för upptäckt men har den poesi vi vill uppnå eller det mått av rättvisa vi tycker oss vara berättigade till.
Vandalism är vanligt förekommande liksom underfundiga hot och förnedring i allmännhet när vi smider planer mot dem som förorättat oss...
Många är förslagen på kroppsvätskor som ska frysas in och stoppas i brevinkast, poetiska är könsorden vi ska rista in i folks bilar och massiv är förstörelsen av egendom sam liv och lem.... Speciellt LEM, det manliga könsorganet ligger nämligen ofta risigt till när det pratas om att vålla kroppskada.
Man behöver egentligen inte ha förolämpat oss personligen (inte nödvändigtvis). Senast planerade vi en försmädlig attack på den som komponerar skyltarna på en lokal butik. Han straffas alltså i stort sett uteslutande för att han särskriver :)
Ett annat skäl till en (FIKTIV) hämndaktion är vansinnigt fula trädgårdsprydnader eller tapiga svar från butiksanställda i vår stad.
Andra vanliga måltavlor är extremt långsamma servitriser, rolatorkörande pensionärer och spottande gubbar (ni vet av typpen som dran in snor, harklar sig som en gammal traktor och spottar sega loskor på våra vackra vägar).
Ni kanske tycker att det är tur att våra planer inte sätts i verket och att premisserna på vilka våra måltavlor blir dömda är dåligt underbygda?? Då ska jag tala om för er att ni tycker helt rätt! Detta blir för oss en ventil genom vilken våra onda planer sipprar ut i etern och förblir just det... planer. Annars skulle kanske flera av oss göra en Michael Douglas och gå lös på oskylldiga medtrafikanter och snabbmatspersonal. Istället smider vi diaboliska planer utan tanke på att sätta dem i verket....
Eller ;)
Kärlek och harmoni!
